Paus mitt allt. Hur skönt är inte det? Lätt eller svår? Eller en förutsättning för att du ska fungera? För mig. En möjlighet, ett måste, och något jag påtagligt märker av om det inte sker. Behovet efter återhämtning och paus blev så tydligt i perioden under och efter cancerbehandlingen.
Men behovet finns där hos oss alla även om vi inte alltid känner det. Livets berg och dalbana kräver även sin stillhet. Och ja..! Hur gör man? Jo, man tittar över sitt schema och börja leta upp möjligheter till möten med sig själv. Några minuter. En kort stund. Bara sluta ögonen precis där du är. Andas in och andas ut. Och så en gång till.
Det ger mer än du tror.
